Känner mig utbränd

Ett inlägg som inte har med personlig ekonomi, börsen eller sparande att göra men ack så viktigt ändå.

Nu har jag jobbat i över 1.5 år hemmifrån och jag börjar verkligen känna av effekterna av att i princip sitta framför datorn 10+ timmar varje dag i en så lång period.

Min mentala hälsa och självförtroende har aldrig varit på topp men i pandemin så har den förvärrats något så rejält att jag inte vart jag ska vägen längre.

Jag jobbar för nuvarande heltid på ett bolag som låter oss jobba hemmifrån och allt jobb görs via internet.

Det är trots allt en lyx i mångas ögon att sitta framför en dator hela dagarna men beskrivningen låter snarare som att man sitter och inte gör någonting vilket inte alltid är fallet.

Mitt jobb är delvis stressigt vid perioder, men det har blivit speciellt under pandemitider. När man förut kunde ta kaffepauser och diskutera längre perioder borta ifrån skrivbordet har det byts ut mot att företaget du jobbar på har extremt bra koll hur ofta du är framför datorn, vad du gör på datorn, vilka du pratar med på datorn osv.

Videon ovan visar hur världen förändras, och inte alltid positivt. Min chef för rapporter varje vecka hur mycket vi jobbar och i vilken utsträckning. Och även om det inte har påverkat mig direkt så finns alltid risken där.

Så vart har utbrändheten kommit från?

Det har byggts på lite olika saker.

Det första jag kan nämna är jag letat efter en ny utmaning redan innan pandemin började. När pandemin slog till blev det däremot mycket svårare och utan en utbildning på högre nivåer i Sverige är det nästan omöjligt idag att skaffa ett jobb om du inte vill jobba inom telemarketing, snabbmat, kundtjänst osv. Något jag inte har problem med och erfarenhet utav men det skulle bli ett steg “nedåt” och det är inte aktuellt just nu.

Så att fortsätta jobba över 15 månader (and counting) har tagit en stor smäll på min mentala hälsa. Saker som tidigare inte betytt något har jag blivit sjukt irriterad utav. När någon ger mig extra att göra på jobbet så tackar jag nu nej helt utan anledning.

Jag känner inte igen mig själv längre. 21 åringen med drivkraften som jag var för fyra år sedan när jag klättrade i bolaget jag jobbar för är inte längre där.

Sparandet har gått mycket bra dock. Och dels är det för att jag flyttade hem under pandemin. Men det har också påverkat min egentliga frihet. Att bo ute i hus hos sina föräldrar är fine när man är 15 men när man är 24 och flyttar tillbaka så tär det lite på mentala hälsan också.

Du äter inte vad du vill längre utan vad familjen äter. Du sover inte när du vill utan snarare när familjen gör det, du kan inte.. ja du vet göra saker som man brukade göra på nätterna.

Alla ovan är riktiga i-lands problem, men det är bara en till faktor som utökar min tes.

En annan sak har tyvärr blivit att träning har helt gått åt sidan. Jag tränade när jag var yngre cirka 4-5 gånger i veckan och nu tränar jag 0 gånger i veckan. Delvis har det berott på att min fotled var tvungen att opereras och har lämnat mig flera månader utan träning men också livsstilsval som gjort att jag helt enkelt skitit fullständigt i diet, träning osv under en längre period.

Jag sover för nuvarande cirka 5-6 timmar om nätterna och jag brukar vakna var 2-3 timme av oförklarliga anledningar.

När når jag botten? Det är en riktig bra fråga. Just nu så har jag cirka 3 veckor kvar innan jag flyttar till en ny lägenhet där jag för första gången bor själv hemma i Sverige.

Det är en bra början. En annan sak som jag kommer börja göra i Oktober är att börja plugga Matte. Har dessvärre inte betygen för högre studier så det är där jag börjar.

Och så jobbet? Jag tror jag ska sluta.

Jag har nått stadiet där jag verkligen inte orkar med det längre.

Kalla mig en fjolla, en loser, lat eller vad nu som helst men jag orkar helt enkelt inte längre.

Ekonomiskt så är detta ett “felbeslut” och det kommer göra att jag lever på sparade pengar framöver.

Men långsiktigt så är det bästa för mig personligen. För min karriär, min hälsa, och för en framtid som jag själv tror på.